Jag har varit i Malmö den här veckan! Jag åkte dit med två ärenden: att se Chaïm Soutine-utställningen på Louisiana, och att hämta en mortel jag köpte när Speceributik stängde och som har stått hemma hos min kompis Quynh i flera månader.
Nyligen skrev jag i SvD om Jila Mossaeds nya bok Jag tillhörde vindarna, och om Pooneh Rohis poesidebut Genljud, som det var helt otroligt kul och intressant att läsa och tänka på. För ett tag sedan skrev jag också om Lauren Groffs roman Den vilda flykten, som jag inte var lika förtjust i. På ett sätt påminde den mig om Marguerite Yourcenars En okänd man – den utspelar sig också i Nordamerika när kontinenten precis hade koloniserats – men den har liksom lite… den litterära motsvarigheten till iPhone face, eller vad man ska säga. Groffs lesbiska nunneroman Matrix är bättre, om man ändå vill läsa någonting av henne.
För ett par veckor sedan såg jag, och skrev om, Vaginal Davis-utställningen som tar plats på flera ställen i Stockholm just nu. Det var ganska utmanande men roligt att skriva om den – gå och se den om ni kan.
Den senaste månaden har jag också läst en roman jag verkligen inte tycker om, men eftersom jag vill att det ska vara god stämning1 här kommer jag inte säga vilken! Det går däremot bra att höra av sig privat om ni vill snacka skit. Haha. Här är några andra saker jag läst och sett på sistone:
Le genou de Claire, Éric Rohmer, 1970
Éric Rohmer är verkligen straight kultur. Det här är en film om två medelålders vänner som roar sig en julimånad med att plåga tonåringar på olika intrikata och troligtvis/förhoppningsvis olagliga vis; se Le rayon vert i stället om ni vill komma i stämning inför sommaren.
Still Pictures: On Photography and Memory, Janet Malcolm
Jag köpte den här boken i New York och tror att jag började läsa den där, eller kanske strax efter att vi kom hem, men kom av mig – jag minns i alla fall att jag har nämnt den tidigare, när jag skrev om erotiska thrillers. Den senaste tiden har jag hållit på att skriva en text om fotografen Ikram Abdulkadir, vars utställning på Centrum för fotografi ni som befinner er i Stockholm absolut borde besöka, och eftersom texten handlar en del om familjefotografi plockade jag upp boken igen för att hitta något slags ingång.
Jag kände inte till Janet Malcolm tidigare; hon var journalist och kritiker för New Yorker och New York Review of Books, bland annat, men i början av sin karriär skrev hon om inredning, vilket hon har kallat för en fantastisk skola i att lära sig att beskriva saker. Jag kände verkligen igen mig i det! En av de första sakerna jag brukade skriva för pengar var modekritik, och att gå på en modevisning som varade kanske en kvart-tjugo minuter och sedan sätta sig någonstans på Berns och skriva en recension på typ en timme innan nästa visning började var som ett helt otroligt ekfras-bootcamp, särskilt när man har i åtanke att föremålet för texten ofta var den absolut värsta peak svenska modeundret-skit man kan föreställa sig. (Men inte alltid!)
Jag kände också verkligen igen mig i hur Malcolm karaktäriserar sig själv i den här boken – som på många sätt är ett slags självbiografi, och inte handlar särskilt mycket om familjefotografi, egentligen – å ena sidan som en person som är besatt av att vara rolig, en smart-aleck, å andra sidan som blyg och präktig. De bästa essäerna är de som handlar om förälskelser, tycker jag.
Chaïm Soutine, Louisiana
Om ni gillar måleri och kan ta er till Louisiana innan den 14 juli måste ni göra det, men jag hoppas att den här utställningen kommer till Sverige också. Jag har egentligen inte särskilt mycket att säga om den som utställning betraktad, men jag bara… ja. Chaïm Soutine. Vilken fet målare. Jag ville självklart se kadavermålningarna – jag har alltså aldrig någonsin sett Soutines målningar i verkligheten – men det fanns också ett stilleben med en död fågel som var heeeeeeelt otroligt. Det såg ut lite som den där Whistler-målningen av fyrverkerier (som jag heller aldrig har sett och verkligen skulle vilja se.)
This is the end of the world, but it always started with you, Skånes konstförening
En annan utställning jag såg på resan, ett par timmar innan jag åkte hem. Jag älskade den! Det här känns som en lite cringe take av mig, men den påminde mig liksom om någonting jag tänker på ganska ofta, nämligen att det är så fett att vara queer och att den queera historien är så rik och djup, och att i princip all konst vi tänker på som typ modernismens kanon i själva verket är queer konst. Haha. Jag älskade rummet med Ajamu X diabilder – ett av hans fotografier var med på GIBCA 2021 men kom absolut inte till sin rätt där – och Young-jun Taks film Wish you a lovely Sunday, som min kompis Daniel är med i! Det visste jag inte innan jag kom dit, det var som en underbar överraskning. Utställningen är öppen till 16 juni.
Apropå att komma i stämning inför sommaren! Jag har gjort en spellista igen, Sommaren i city! Jag minns inte om jag nämnt det, men för ett tag sedan gjorde jag också en spellista med låtar som har “samma känsla” som Europa Cinemas-jingeln, och det gillar ni säkert, era freaks…….
À bientôt :)
H.
Pjäsen Arv: 🤨