Ljudet av en häftig duns väckte henne. Wilma flög upp och insåg att hon hade gått och lagt sig med skorna och kläderna på, ovanpå sängen. Hon kände sig varm och stel i nacken.
När hon kom in i trapphuset kvällen innan hade någonting verkat annorlunda, men hon kunde inte sätta fingret på exakt vad. Det var någonting med ljuset och lukterna, väggarna som i hennes minne hade haft en annan färg när hon gick hemifrån – men när hon försökte dra sig till minnes vilken färg de brukade ha kunde hon å andra sidan inte komma på det – och ledstången vickade lite när hon tog i den, som en lös tand. Hon hade först blivit orolig för att hon i sin förvirring faktiskt hade gått in i fel hus. Men trappan i sten var densamma, och när hon satte nyckeln i dörren till sin lägenhet öppnades den till hallen hon trots mörkret kände igen som sin, och hon stapplade in i sovrummet utan att tända lamporna.
Nu kändes som om hon hade sovit i en vecka, fastän det fortfarande var beckmörkt i lägenheten. Hon sparkade av sig skorna och började knäppa upp duffeln. Händerna fastnade i rörelsen, och hon tittade ner på sig själv. Den översta knappen var där. Mystiskt.
Det var en dagstidning som hade landat på hallmattan, upptäckte hon när hon på ostadiga steg gick ut i lägenheten för att se vad som hade orsakat ljudet. Bortsett från att hon ibland gick in och läste Flamman via Tottes ex inlogg hade hon aldrig prenumererat på någon tidning, men det här var kanske något slags kampanj.
Hon tände lampan och höll ut tidningen framför sig, skummade förstasidan och fick syn på ett ryckcitat: ”Man frågar sig hur det i framtiden ska bli med framtiden. Om den redan är här, vad händer då när den är över?”
Ja, det är sannerligen frågan, tänkte Wilma och krafsade sig i huvudet. Under citatet stod det: ”Stefan Andhé nagelfar IT-samhället”, och längre ned på förstasidan stod det att IT-bolagen “gav börsen feber”. Säger man verkligen IT? Hon fortsatte läsa. ”Nazisten Robert Vesterlund häktades på fredagen, misstänkt för inblandning i mordet på syndikalisten Björn Söderberg.”
Wilma rynkade på ögonbrynen. Hände inte det för flera år sedan? Varför häktades han nu?
Hon läste texten igen. Nazisten Robert Vesterlund. IT-samhället. Det var något fuffens med den här tidningen. Ja. Någonting som inte stämde.
Hon sökte med blicken över sidan. Och där stod det, klart och tydligt. Dagens datum. 4 december… 1999.
Wokas lax?