– Men blir du inte skraj när du träffar främlingar sådär? sa Katti. Jag menar, det kan ju sitta vem som helst och gömma sig bakom dataskärmen!
– Det är inga problem för mig! sa Torbjörn kaxigt. Jag har telefonkatalogen på cd-rom!
Det var paus i Pär Isbergs ”Nötknäpparen”, och hela gänget hade samlats över en flaska rött i kafét på operans andra rad. Torbjörn hade precis berättat om helgens dejt som han träffat på Sylvester.
– Dejta på datorn? sa Anja. Vilken grej! Snart kommer man kunna göra nästan allt på internet!
– Det kanske har gått för långt? föreslog Wilma.
– Själv tycker jag att det är skönt! sa Katti. Man kommer säkert knappt behöva gå hemifrån i framtiden. Jag har köpt alla mina julklappar på www.bokus.se!
– Apropå det! sa Wilma ivrigt, för nu mindes hon någonting hon hade läst i tidningen. Vad tycker ni om att årets julklapp är ”bok”? Hur snark?
Ingen plockade upp tråden, och Torbjörn gav henne en svårtydd blick. Klockan ringde, och de svepte sina vinglas och började röra sig mot sina platser.
– Var det dumt att jag sa det om årets julklapp när Katarina precis sagt att hon bara köpt böcker i julklapp? viskade Wilma till Torbjörn.
– Vem är Katarina? svarade han.
– Katti? sa hon. Eller heter hon inte…?
– Nej, sa Torbjörn, alltså, hon är döpt till ”Katti”.
– Va? svarade Wilma.
– Jag vet! frustade han upprymt.
De slog sig ned i de trånga stolarna. Ridån gick upp, men Wilma hade svårt att fokusera på de dansande pepparkakorna och smällkaramellerna. ”KATARINA MM” hade alltså ingenting med Katti att göra. Men vad betydde det då?