– Varför tog du med dig Torbjörn till vår tjejmiddag? väste Katti.
Hon hade dragit med sig Wilma in i köket med förevändningen att sätta hennes och Torbjörns medhavda tulpankvast från Konsum i vatten. Från rummet intill tutade ”Amerika” med Bo Kaspers Orkester ur högtalarna, och Katti hade lagat bouillabaisse.
– För att kön är en social konstruktion? prövade Wilma.
– Det är så sant, sa en röst bakom dem.
Wilma vände sig om och fick syn på en tjej med tunnplockade ögonbryn och håret uppsatt i små knoppar på huvudet. Hon påminde om någon, men hon kunde inte riktigt placera vem.
– Du ser ut som Björk! utbrast Katti. Turid, har du och Wilma träffat varandra?
– Jag tror inte det, sa Turid.
Turid, visade det sig, pluggade psykologi och berättade att hon var särskilt intresserad av “människor i grupp”. Wilma lyssnade som hypnotiserad medan hon pratade animerat om Expedition: Robinson.
– Och du hette Wilma? sa Turid. Vilket ovanligt namn!
– Är det? sa Wilma. Jag tycker att Turid är ett ganska ovanligt namn.
– Jag är döpt efter artisten, sa Turid.
– Jag är döpt efter Wilma i Skärgårdsdoktorn, sa Wilma.
– Va? sa Turid.
– Va? sa Wilma.
Hon skulle precis fråga om Turid hade läst någonting av Günter Grass, men avbröts av Torbjörn som pep in i köket.
– Gud vad ni står här och tjatar! utbrast han. Kom ut i stället och ta en dry martinique!
Morgonen därpå vaknade Wilma utan planer. Hon bläddrade i sin tomma filofax, gjorde en kopp kaffe och läste tidningen. ”Netcom vinnare i telebråket”, stod det på förstasidan, och i kulturdelen läste hon att tv-programmet ”Fråga Lund” skulle återuppstå efter nyår, och att riksdagen hade godkänt regeringens förslag på ökade kulturanslag. Hon bläddrade vidare till Nöjes-sidorna och läste en intervju med skådespelerskan Tuvalisa Rangström, som fått en fråga om sitt sällsynta namn: ”Det var ju 70-tal och man får vara glad att man inte heter Lilla Regnbåge.”
När hon läste det fick hon lust att ringa Turid, men hon insåg att hon inte hade hennes telefonnummer. Hon skulle förstås kunna fråga någon av sina vänner om det, men det kändes för pinsamt. Om det bara inte hade varit 1999! Då hade hon säkert hittat ett sätt att få kontakt med Turid på nolltid. Men det slog henne att det för den skull kanske inte hade varit lättare ändå. Vad skulle hon säga? Och vad skulle Turid ha svarat?
:'''''')