Wilma hade precis gjort sig i ordning inför middagen hos Katti och avslutat med en rejäl dusch Eau d’Issey när hon insåg att hon inte visste var Katti bodde någonstans. Hon kastade sig över filofaxen och bläddrade längst bak, på jakt efter en adresslista, men hittade ingenting. Gula sidorna var inte heller till någon hjälp. Tusan!
Hon ringde Torbjörn.
– Via Direkt, kan jag hjälpa till med något? svarade han.
– Va? sa Wilma. Jag har ringt fel! Hej då!
Hon lade på luren och rattade in numret igen.
– Varför lade du på? svarade han.
– Torbjörn! sa hon. Är du där?
– Ja, det är jag, sa han. Vad vill du? Du låter upprörd.
– Jo, jag undrar—
Hon kom av sig. Hon kunde inte gärna fråga honom rakt ut var deras goda vän Katti bodde någonstans. Hur skulle hon formulera sig nu?
– Är du kvar? frågade Torbjörn.
– Jo, började hon trevande, jag undrade bara…
Så fick hon en snilleblixt:
– Jo! Jag undrade bara om du ville ta sällskap hem till Katti!
– Vad händer hos Katti? frågade han.
Åh nej! Wilma hade kallt räknat med att han var bjuden på samma middag som hon. Nu fick hon helt enkelt bara spela dum.
– Vi skulle ju dit ikväll! sa hon.
– Skulle vi? sa Torbjörn.
– Kolla din kalender! sa hon kaxigt. Eller gör inte det! Men vill du åka dit tillsammans?
– Jag hade egentligen andra planer, sa Torbjörn. Will-rock spelar på Mickes balkong.
Wilma förstod inte ett enda ord som kom ur hans mun, men hon hade inte tid att dröja vid det nu.
– Vadå för balkong? svarade hon. Är inte det kallt såhär års? Följ med på middagen istället!
Torbjörn var tyst på andra sidan luren. Hon höll andan.
– Ja, kör i vind, sa han.
Äntligen!
– Vart vill du mötas? frågade hon.
– Vart vill du mötas?
Hon suckade djupt.
– Vid tunnelbanan, kanske? prövade hon.
– Tunnelbanan blir bra, svarade Torbjörn. Vi ses där!
– Vänta, ropade Wilma, lägg inte på! Vid vilken uppgång?
– Uppgång? Vi kan väl bara ses på perrongen? föreslog Torbjörn.
Det här gick inte alls som hon hade tänkt sig. Nu skulle hon aldrig få reda på var Katti bodde någonstans!
– Eller vill du hellre ta bussen? fortsatte han. Då slipper vi byta linje. I så fall hoppar jag på vid Mälartorget.
– Ja! skrek Wilma, utom sig av lättnad. Jag vill ta bussen! Jag möter dig där!